Greta Granbergs grova
Det finns många mycket kända vandringsleder i världen: Kungsleden i fjällen, pilgrimsleder till höger och vänster, Östra leden och varför inte kinesiska murens episka promenadstråk? Ingen led är dock så känd och välrenommerad som stigen mellan Grundsund och Stor-Holmträsk, i Lycksele socken. Leden sträcker sig över ett vidsträckt geografiskt område, mer än fyra tusen meter, och passerar episk terräng av alla de slag mellan de två byarna. Den uråldriga skogen som växt sedan fyrtiotalets slut och de dramatiska höjdskillnaderna på flera meter på sina håll har gett upphov till en hel flora av legender och myter om de olika platserna längs vägen, för att inte tala om alla de män och kvinnor av rang som genom årens lopp passerat denna stig. Ja, det vore inte helt ofel att säga att självaste Jesus en gång vandrat denna led.
Igår fick undertecknad höra en gammal vis man namnge alla de platser som ligger längs vägen. Självklart har ju varje backe, hål och kurva ett eget namn, som man kan vänta sig när så många vandrat leden dagligen så länge. Förutom alla fantasieggande, naturinspirerade namn längs vägen som Stormyrflarken eller Skvältbäcken, fanns en särskilt legendarisk plats med bland berättelserna. Det var nämligen så, att i en dramatisk dalgång, kanske så mycket som tio meter tvärs över, fanns en plats där Greta Granberg en gång låg. Vem hon är, förklarade den gamle vise mannen, vet ingen längre, men eftersom hon en gång när hon vandrade denna episka led mellan Grundsund och Stor-Holmträsk blev trött, så lade hon sig den gången och vilade med huvudet på en tuva. Sedan dess har platsen varit känd i legenderna som Greta Granbergs grova. Tuvan, förklarade den vise, kunde han en gång ha pekat ut, även om den nu förstås är borta. Och stigen är ju ersatt med bilväg. Men i legenderna lever den kvar - Greta Granbergs grova.



